I veckan som gick har vi arbetat med vilka frågor vi som samhälle behöver ställa oss själva. De skarpa samtal och funderingar som föddes i de samtalet har lämnat mig lite skakad. Jag måste ju säga att jag hade en del tankar om att vi har en hel del oreflekterade delar i vår samtid och kultur, men hur akut behovet av samtal och reflektion är slog mig. Deltagarna fick också i uppdrag att skriva om det och jag tänkte här referera till några av deras texter.

En deltagare skriver om vad det goda livet skulle kunna vara och vilket arbete som är nödvändigt. Frågorna drivs vidare till om vi har fel vanor att lägga till för att lösa problem när vi borde dra ifrån. Så landar vi i en frågeställning om vi inte borde tänka om vårt förhållande till vad vi inte vet och till äganderätten. Det är skarpa frågor som jag tänker rör flera grundtrådar i vårt samhälle, men det ger mig hopp när vi kan börja syna dessa berättelser i kanterna.

En annan deltagare skriver om vad som egentligen betyder nåt för oss, och varför det finns en sådan hets för det materiella tingen. Deltagaren undrar också varför andras åsikter är så viktiga för oss. Frågorna uttrycks med en värme och jag hör en vilja ge människor ett egenvärde bortom prestation och statushierarkier. Jag känner en bejakande mänsklig blick bakom frågorna som gör mig varm om hjärtat.

En annan skriver att vi kanske borde ta ett sabbatsår var femte år, göra något åt de osynliga patienterna och att vi borde ta oss en funderare över åldersdiskrimineringen. Det är frågor som belyser flera grupper som jag också tänker kommer i skymundan i vårt samhälle, tysta lidanden som vi som samhällskropp skulle må bra av att ge uppmärksamhet. Jag tror också att de frågorna skulle kunna leda oss på en god väg.

En annan deltagare frågar vad det skulle kunna vara att älska vishet, och hur vi hittar vördnaden för det levande. Den skarpa frågan som landar i mitt knä är om vi inte kan köpa oss fria från skuld med rättvisemärkta skygglappar. Varför ska vi plåstra om moder jords sår när vi behöver tänka om? Frågorna kommer ur en genomträngande blick och med en autentisk ton som inspirerar mig att vilja göra mitt bästa.

En annan deltagare landar i tre enkla men potenta frågor om ”vem är jag?” ”varför är jag här?” och ”vad händer när jag dör?” Vändningen är att det inte är fina svar vi är ute efter med de frågorna, utan att färdas djupare i oss själva, och på så sätt skapa en värld som känns mer autentisk och sann. Frågorna kommer med en fin harmoni mellan form och innehåll, där de enkla formuleringarna förkroppsligar mänskliga djup, och börjar gestalta den förändring som efterfrågas.

Och en deltagare skriver på engelska om hur vi kanske borde ställa oss själva de stora frågorna om mening, liv och död. Fler frågor följer om hur mycket av det vi gör, våra materiella och kapitalistiska livsstilar andas tomhet. Det är frågor som knyter vårt tänkande på samhällsnivå till våra upplevelser och livskvalitet på ett sätt jag tror många längtar efter. Frågorna sätter fingret på låsningar i oss som samhälle och individer och jag tänker att de kan leda oss till att försöka trassla oss fria att leva så som vi egentligen vill och tror är gott.

Jag hoppas att dessa korta referat kan ge inspiration till att läsa vidare, och kanske själv bearbeta frågor vi behöver ställa. Kanske kan fler viktiga frågor också uppstå, känn er fria att kommentera härunder i så fall.