Folkiskursen har för mig varit en resa av att utforska vad som händer när vi ger plats åt ett gemensamt tänkande, eller en dialog. Nu står vi inför att starta det tredje läsåret, och jag inser att jag inte har bloggat så mycket om kursen på länge. Det har nog att göra med att bloggen är en offentlig plats, och jag har känt mig utmanad i mitt sökande efter att hitta formerna här för att berätta om hur viktigt jag upplever tänkandet är.

För mig har kursen haft en politisk dimension i meningen att jag tror vårt samhälle, och vi som är dess medlemmar har ett stort behov av mer tänkande. Jag upplever att det samtalsklimat vi har inte ger så mycket värde eller plats åt det jag ser som tänkande och dialog. Vi debatterar, vi predikar en del, och vi markerar åsikter och tillhörigheter… men tänker och dialogar vi?

På FOLKIS har vi tänkt och fört dialog. Och jag ser att vi transformeras av det. Jag börjar ana ringar på vattnet och att aspekter av den injektion i samhället av tänkande som vi drömt om. Nu är det ett gäng med FOLKIS-deltagare som fått smaka på det öppna, lyssnande och mänskliga samtalet, och de berättar om hur det ger avtryck i sina familje- och vänkretsar.

Vi har nu suttit i intervjuer mes sökande till läsåret 24/25 och det är en så stor förmån att få möta kloka, längtande och tänkande människor som överväger att ägna ett år åt att samtala och tänka. Det finns så mycket vackra människor i vårt land! Det finns också många av oss som som lider, är förvirrade och som behöver en paus från svåra förhållanden i arbetsliv.

Jag hoppas innerligt att vi kan hitta ett samklang även i denna upplaga av FOLKIS så tänkandet kan få ta plats på ett sätt som låter våra röster bli tryggare, att vi blir mer människor och mer oss själva… för jag tror att tänkandet är en nödvändig del om samhället ska bli människovänligt, hållbart och vackert.