Jag återkommer till tanken att jag håller på att göra den kurs jag själv hade velat gå. I mitt nuvarande jag tror jag att mitt dåvarande jag egentligen saknade referensramar och självinsikt. Jag längtade efter det både för att förstå mig själv och ge mina åsikter och min världsbild sammanhang.

Vi väljer inte var, av vem eller när vi föds. Vi ärver en värld som vi behöver försöka förstå. Genom barndomen får världen oftast ett sken av självklarhet, det är som det är och det var bara så det kunde bli. Men genom vårt vuxenblivande behöver vi förstå varför och hur det kommer sig att det ser ut som det gör.

Vi behöver referensramar för att förstå vad vi är med om och förstå oss själva. Vi kan få allt detta genom egna studier och samtal med vänner. Men det är inte alla som kommit i kontakt med de behovet eller är redo för det. Det kräver mod – att vara ärlig mot och med sig själv. Det kräver också en form av arbete, att inte nöja sig med de enkla svaren utan ställa frågor till de svaren ett par varv till.

Komplexiteten i vårt samhälle är ångestskapande för många. Det kräver en trygghet att kunna leva med att saker betyder olika saker för olika personer. Den tryggheten tar tid att bygga, och jag tänker att den vilar på hur mycket vi litar på våra referensramar. Jag tror inte heller att det finns några genvägar där, utan vi behöver våga öppna oss för andra, samtala på riktigt och mötas i dialog med andra som också tänker och söker. Det är det vi vill ge utrymme för i året med FOLKIS-på distans.

Jag vet att många är skoltrötta när de slutar skolan, det var jag nog i viss mån, men jag var hungrig på att lära mig. Ibland undrar jag vad vi egentligen är trötta på när vi är skoltrötta. Mitt behov att förstå mig själv och min omvärld växte när jag kom ur skolans ansvar för mitt lärande och jag på många sätt äntligen fick ta det ansvaret själv. I kursen som vi skapar kommer vi inte ta ifrån någon ansvaret, utan vi möts som vuxna med uppdrag att hjälpa oss själva och varandra att se mer, se bättre, vilka vi är och var vi hamnat när vi nu lever i denna världen.