Det är intressant att så många går igång på mina beskrivningar av kursen. Nästan alla reagerar ”den kursen skulle jag vilja gå”. Många reagerar också på att det är en kurs som behövs och delar min förvåning över att den inte redan finns.

Jag tänker att vi är många som kliar oss i huvudet och känner oss bortkomna när vi försöker förstå vad som händer i vårt land och vår värld. Det är lätt att känna sig främmande för de debatter som pågår i riksdag, medier eller i flödena på sociala medierna. På något sätt har jag ofta en känsla av att dessa ”filterbubblor” är betydligt skarpare murar oss emellan än vad vi oftast inser. Det känns som att vi lever i olika världar.

Det seriösa och respektfulla samtalet är i många kretsar sällsynt. Seriöst på det sättet att det verkligen är ett intresserat och angeläget sökande efter att förstå. Respektfullt på det sättet att samtalspartnern inte är bara är någon som ska övertygas, imponeras på eller vägas… utan en medmänniska som jag behöver och som behöver mig för att vi ska lyckas utveckla vår förståelse av tillvaron.

Jag minns mina egna studier, som jag älskade men som jag också kände mig väldigt ensam i. Jag kände efter ett tag att jag verkligen led av något som jag kom att kalla intellektuell inavel… Mina tankar befruktade varandra med för lite inflöde av ”tankegener” från andra… och riskerade att bli missfoster. Jag upplever att jag räddades när jag äntligen kunde involvera andra i mina studier, berätta om vad jag kom såg och tänkte, och ta del av deras svar.

Jag tänker att vår kurs, FOLKIS-på distans, kommer att börja i andra änden, och ge lärande på helt andra nivåer av det gemensamma sökandet och läsandet.