Det börjar hända saker. Vi har fått in en del ansökningar redan, och flera har hört av sig och frågar lite om kursen. Och jag blir lika glad för varje person. Vi börjar boka in intervjuer, och det hela börjar kännas mer och mer verkligt.

Jag blir nästan förvånad hur mycket jag engagerar mig i det, det här känns viktigt för mig. När jag tittar tillbaka i mina filarkiv så har jag utkast på den här kursen så långt som upp till 15 år tillbaka (läs mer om mig här). När jag var på slutet av min avhandling, och drömde om vad jag skulle göra när jag kom ifrån akademin lite, då drömde jag om den här kursen. Men sen är det nog också bra att det har fått gå lite tid, jag har fått lära mig väldigt mycket sen dess, särskilt om lärandets hantverk, och det blir nog en mycket bättre kurs för det. Dessutom får jag göra det med en av de bästa (läs om Micke här)

Jag återkommer också till att jag tycker också att det är märkligt att det inte finns någon sådan kurs redan på folkhögskola. Det borde det verkligen ha gjort sen länge. Jag tror att behovet och suget efter att lära sig genom samtal, och att få bearbeta vårt tänkande finns hos många… och det borde kanske finnas hos ännu fler med tanke på hur bra vi kan må av det och hur gott det kan göra.