En blogg om kursen där människan och dialogen får växa

Vi samtalar för ett transformativt lärande

Jag började studera psykologi på universitetet med en hunger att förstå mig själv, människorna omkring mig, människan som varelse och den värld vi byggt. Jag försöker tänka tillbaka ibland, återknyta till den hungern, och undrar ibland över vad alla dessa studier, teorier och detta arbete med att försöka se och förstå egentligen har inneburit. Jag tänker att det är så lätt att fastna i sina egna referensramar, och ju mer vi lär oss desto svårare blir det att se förbi denna skog av ramar som rutar in våra upplevelser.

Jag minns euforin över alla dessa psykologiska teorier som förklarade människan för mig. Men jag minns också många besvikelser strax därefter när dessa teorier visar sig vara rätt så platta och en- eller två tvådimensionella, och som på något sätt också förminskade världen och människan med sina förklaringar.

Jag brukar tänka i påståenden och kunskap som antingen öppna eller stängda dörrar. Genom de studierna fick jag tillgång till fler rum att tänka om människan, men definitionerna och ambitionen att slå fast hur det var blev för mig en serie stängda dörrar. När jag senare kom i kontakt med andra vetenskapliga traditioner, som fenomenologin, och dessutom gav utrymme till mer poetiska former av verklighetsbeskrivningar, med öppna dörrar.

Men det blev inte levande förrän jag fick samtala, och möta andra människor som dörrarna och fönstren i mina kunskaps rum öppnades. Där kunde jag se och säga saker om livet som kändes sanna samtidigt som sökandet inte dödades. Det var påståenden som släppte in ljus, luft och tänkandet blev åter mer levande för mig. Då blev det en kunskap som fick mig att växa, och förvandlas. Genom samtalet blev kunskapen transformativ på riktigt, och det är det vi vill återskapa i FOLKIS på distans.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *