Vi sitter i klassrummet på tredje våningen på Furuboda i Malmö. Hälften är med digitalt och hälften sitter där på plats och det känns lite overkligt. Någon ansluter från Nya Zeeland, någon från Thailand och någon från Beirut. Vi har ju träffats digitalt med gruppen under hela hösten och blivit så bekanta med varandra i rutan. Vi har skrattat och gråtit och skapat ett så tryggt rum som vi kanske inte kunnat ana eller vänta oss. Nu har gruppen vuxit. Vi är fler, och några ansikten är nya. VI har haft en introduktionsvecka digitalt, för att hitta våra digitala former och komma över den första nervositeten.
Nu ses vi för att berätta våra berättelser för varandra. Jag börjar. Jag berättar om min uppväxt när jag flyttat fram och tillbaka mellan olika länder. Jag berättar om en jobbig skolgång och jag berättar om vad jag längtat efter och drömt om under mina studier och mina samtal med min gode vän och kollega Micke. Jag gör allt på tjugo minuter. Sen fortsätter Micke. Han berättar om trauman, om livet med glädje och sorg.
Sen följer deltagare på deltagare, som berättar om mörker och ljus. Vi gråter och skrattar. Och våra hjärtan värker och växer.
Det är något magiskt med att få berätta, och få bli lyssnad på. Några säger att de gör de för första gången. Andra gjorde det med oss i höstas, men känner nu att de är någon annan, och vill berätta annan historia, och när de berättar märker vi att de är någon annan, fast samma också. Det är ofta så vackert att det gör ont. Vare sig det handlar om lyckliga eller olyckliga barndomar, om lyckliga eller olyckliga förhållanden, om styrka eller svaghet.
Det är just det som är så stor del av FOLKIS för mig. Att vår törst och hunger efter kunskap och reflektion, får kropp och blod av att vi är engagerade i varandra, och i världen vi delar och vill försöka förstå lite mer av. Jag är så glad för de personer som går kursen nu, som ger av sig själva och gör denna kurs så värdefull för mig. Jag är överväldigad över att det vi anade, drömde om nu visar sig faktiskt bära och leverera så underbart när vi får testa det i praktiken.
Lämna ett svar